Det var en söndag morgon i december, de hade snöat under natten och det var mycket tidigt. Jag bråkade med honom och skrek att jag hatade honom och att han förstör mitt liv. Sedan satte vi oss i bilen och åkte mot flygplatsen. När vi kom dit är det ett jätte litet flygplan i taket och frågar honom om det är lika litet som flygplanet han hade flygit med när han hade jobbat och han svara att de han åkt i var mycket mindre. Precis efter dem ordet kändes de som om mitt hjärta frös till is. Vi sa hejdå och jag vänder huvudet åt hans håll precis innan han checkar in och jag ler..
Två dagar senare får jag ett mejl från honom där de står att han saknar mig och att han skulle träffa några indianer dagen efter, och jag kan inte beskriva vilken stolthet jag kände i kroppen då. Men de kändes ändå inte bra, de kändes som att något var fel. De gick två dagar till och det var lucia. Klassen hade varit i kyrkan och tittat på lucia tåget och efter de gick jag hem för att hämta matteboken jag glömt. När jag ser mamma sitta i soffan och prata med någon jag inte kände, och jag vände mig om låtsades som ingenting och gick tillbaka till skolan. Några timmar efter när jag kom hem möter mamma mig och berättar. Jag hörde inte hennes ord för de enda jag såg var han på flygplatsen, bråket på morgonen och alla andra stunder och jag ångrade mig så mycket att jag aldrig sa att jag älskade honom. Men jag var ju bara åtta då..

Nu är jag femton och alla känslor är kvar. Det har hänt så mycket sen den dagen i december, så mycket som aldrig skulle hänt om inte de inträffat. För jag tror verkligen inte att jag skulle varit full,vart hög och haft sex innan jag var femton om de inte hänt. Hade antagligen haft självrespekt, inte svalt min stolthet så som jag gjort. den 16 februari 2007, de va då allt kom tillbaka det var då de som inte får hända hände, min såkallade underbara pojkvän för stunden tvinga mig till sex. Jag har inte kunnat prata om det förrän nu har inte insett att det inte var mitt fel förrän nu. Efter de hänt rullade allt på, drack mig full varenda dag jag började skita i skolan som satt sina spår nu. 10 juni samma år var ju inte heller den bästa dagen, första självmordsförsöket och sandra, som jag knappt kände då stoppade mig. Och det var nog där någonstans vår vänskap började växa till så underbar som den är idag. Sen dess har de varit oräkligt många självmordsförsökt, jag har skurit mig, tagit massa tabletter,stått framför tåg och på bron. Men alla gånger har det varit en som stoppat mig, varenda gång har min bästa vän sandra stoppat mig och tack vare henne är jag den jag är idag. Och detta året, vad har inte hänt? Supit mig full väldigt ofta, sex på fyllan, blivit gravid, blivit slagen av killen jag älskar och även tvingad till sex, svikit mina vänner och blivit sviken själv. Trots allt detta så tror jag att det finns en mening med allt. En mening med livet, av någon anledning har jag klarat de här och av den anledningen ska jag fortsätta kämpa även om hela världen försöker krossa mig.

Jag kan inte förklara hur mycket min bästa vän betyder för mig för de finns inte så stora ord, men för att förenkla de kan jag ju säga att hon är min luft, hon gör så jag orkar ta varenda andetag, hon gör så jag orkar stå på mina ben hon ger mig hopp på att bättre dagar kommer komma. Hon finns där för mig när jag inte ens märker av de, hon pratar med mig om precis ingenting till allting. Hon är den bästa vännen man kan ha och jag ser upp till henne så mycket. Eftersom hon är så stark hon klarar de som händer även om allt känns svart. Och du sandra glöm aldrig att jag älskar dig tills luften tar slut om en då ♥

Jag tycker inte att jag är en bra människa, jag dricker, jag röker och längtar efter känslan man får när man svalt massa tabletter och ingenting betyder något. Men nu idag har jag bestämt mig, jag har svalt tabletter för sista gången om jag inte är sjuk då.., jag slutar med alla tankar och jag lever vidare. Som om ingenting har hänt, och som jag börjar om på nytt och väljer en annan väg. Jag hatar det som hänt men vi växer av de, om man aldrig slutar att drömma kan man uppnå mirakel. Det som hänt kan vi ta lärdom av och inte göra om misstag på misstag.

// mäända