<3

har ni någonsin haft miljontals tankar om vad du ska säga till en person, men sedan när du träffar personen säger du ingenting av de du tänkt ? säger andra saker, tar inte ens upp ämnet . man vill inte förstöra, så när man träffas är allt bra men sedan när man är själv är allt likadant . man sjunker tillbaka till botten efter ett smakprov av de goda livet. jag vet egentligen inte varför jag skriver de här, men måste skriva av mig. är helt full med känslor men känner mig totalt tom. jag vet inte vad jag ska göra för jag ska bli rikitgt nöjd med mitt liv. det är alltid något litet problem. ibland småsaker men även också riktigt stora saker som bara krossar mitt hjärta. allt är svårt liksom, men man kämpar ju för varenda steg man tar.. alla mår ju dåligt någon gång och jag ska väl vara glad för de jag har. men något saknas, eller rättare sagt någon . en som alltid fanns för mig i alla lägen, har bara försvunnit . på papper som man säger är ju allt bra, vi bråkar inte eller något. men de är ju inte som förr, något har förändrats. men de e så livet är. människor är dem dem är, folk kan inte förändrats även om de verkar som de så är alla dem dem var från början ..

ja lite tankar där , kanske låter lite suddigt men men..

ska snart fixa mig och sedan åka ner till coop med mamma. hörs senare :*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0