Bryr mig inte om vilka som läser detta, huvudsaken är att du läser & du förstår.

Jag har så mycket att säga, men det finns inte ord. Jag kommer ihåg några av sakerna vi prata om när vi höll på att lära känna varandra, för varje dag som gick kom vi närmare och närmare varandra. Och det är det bästa som någonsin har hänt mig. Men vi blev vänner i februari typ, och i juni bevisade du hur mycket jag betydde, Kommer ihåg att du ringde och ringde tills jag svara och sedan prata med mig i timmar. Jag insåg då hur mycket du betydde för mig och gud va tacksam jag är för du ringde mig den kvällen. Efter den dagen blev vi ännu närmare och vi berättade precis allt för varandra men slutet av sommaren hade vi vårt största bråk o herrejävlar vad dåligt jag mådde då, kan inte ens beskriva för de gjorde så ont! I hjärtat och i hela kroppen och jag förstod inte varför. Vi blev vänner, och vi bråka ännu mer och samma visa om och om igen. Men jag tror att alla bråk är det som gjort så vi håller ihop , för varje gång vi blivit sams igen har vi kommit nära varandra. Nu är vi ju så jävla tajta och känner varandra sjukt bra, jag känner inte ens mig själv så bra som du känner mig. Vi pratar om allt och gråter i varandras armar, och jag klarar mig inte utan dig! Nu bråkar vi ju också, och jag är ruggit ledsen för det, jag mår skit och jag är helt sönder inombords men det du gjorde, det du sa. Det känns asså. Jag hoppas att vi kommer kunna lösa detta, men jag hoppas du fattar att de inte räcker med ett litet förlåt, du måste förtjäna det också. Jag älskar dig, oavsett om vi bråkar eller inte. Du är mitt liv, mina andetag ja hela min värld. Funkar inte utan dig, då är jag som en bil utan bensin eller en skog utan träd. Du vet att ja gör allt för dig, men detta va droppen, de känns som om du tagit en hink med iskallt vatten och hällt över mig, som du tagit en kniv och stuckit den i mitt hjärta, så ont gör de. Men jag vill lösa detta, det är du och jag, tills luften tar slut. vi två som gör rullstolsrace om 70 år, vi två som snackar skit om våra ungar om 30 år. Det är vi helt enkelt, bästa vänner livet ut. Ingen text i världen kan beskriva hur mycket du betyder för mig, men måste skriva, vill inte känna såhär.Vill bara träffa dig och höra dig säga att allt blir bra igen. Det är min högsta önskan just nu. Men nu ska jag inte skriva mera. Jag älskar dig, punkt slut.





// mäända

amanda, jag har inga ord, helt ordlös. men du måste förstå att det INTE var meningen att du skulle ta det så som du gjorde, för jag menade verkligen inte så som du tror, jag lovar dig. ikväll ska jag förklara för dig, för jag kan inte leva utan dig. aldrig har mina tårar runnit så mycket som det gjorde inatt. jag behövde dig, och jag behöver dig hela tiden! du är mitt liv , min bästa vän. men när jag får förklara så hoppas jag att du förstår vad jag menar och att vi löser detta för jag vill ha dig kvar i mitt liv! vad som än händer så kommer du alltid vara den bästa personen i mitt liv och jag kommer alltid älska dig.